.

:'(

Det här kommer bli den värsta julen i hela mitt liv... Ladie åkte vid 11-tiden och han följde med så här sitter man helt själv i lägenheten... Funderar på om jag ska packa mina saker och dra iväg någonstans, har ingen ork till det här längre.
Det kommer ändå aldrig fungera.. För jag klarar inte av folk som kontrollerar andras liv sådär, speciellt inte folk som kontrollerar mitt liv, folk som inte har ett skit att göra med mig...
Många som inte vet allt det som jag har gått igenom under dom här dagarna, har försökt att skratta och låtsas att allt är bra men varenda gång jag börjat må lite bättre så har ni stampat på mig igen...

I onsdags så kom hon hit, pratade en massa och berättade att hon hade ringt min hunds uppfödare och frågat om det fanns möjlighet för henne att ta tillbaks hunden. Hur kan man vara en sån jävla idiot? För det första så är faktiskt han myndig,  han bestämmer över sitt liv själv och får göra precis vad han vill. För det andra så är jag fullt medveten om att jag är minderårig men har heller inget emot att mina föräldrar lägger sig i men något jag absolut inte tål är att du lade dig i, det här var att gå långt över gränsen. Att inkräkta på mitt privatliv. Det var min hund , jag som hade betalat henne och därför ingen annan än mina föräldrar som kunde göra nått åt det, och något sånt elakt som du gjorde skulle dom aldrig kunna göra mot mig. Men mardrömmen är inte klar där...
Dagen efter så ringde mamma och berättade att min handledare från iv hade ringt henne och varit jätteorolig. Då hade dom ringt till rektorn på wargen och berättat allt om hunden... Dom som absolut inte har något med mitt liv att göra!
Så förutom att dom hela tiden ska kontrollera hans liv så har dom nu gått över till att styra mitt också...

Därför så är jag rädd att jag måste få ett slut på det här, jag vill inget hellre än att leva ett normalt liv utan en massa kontrollerande mysko människor... Även om jag älskar honom över allt annat så har jag inte orken att leva tillsammans med han.. För även om han dag efter dag övertalar mig om att han ska prata med henne och han ska flytta med mig och han ska, ska, ska... Så kommer det aldrig bli så eftersom han aldrig vågar säga emot henne.

Jag vill bara åka dit och berätta precis vad jag känner om det här.. Tycker det är så oerhört skrämmande hur man kan trycka ner en människa sådär och att du dessutom försöker skylla det på mig? Jag som hela tiden försöker få upp hans självförtroende, något som är väldigt svårt med tanke på det du gjort, och gör än idag.

Nej, nu ska jag sluta skriva och istället börja packa ihop min grejor för att kunna vara borta innan du kommer hem. Hoppas att du kan förlåta mig och att du lever exakt det liv som hon vill att du ska leva. För jag förstör ju bara för dig...
Enligt henne iaf!

^^